Berättelsen om räven

En dag satt hon bara där och tittade på oss. Vi visste inte vad vi skulle göra med oss själva. Vi började snabbt ta bilder eftersom vi trodde att det här ögonblicket bara skulle vara några sekunder och vi behövde fånga upplevelsen för att vara säker på att det verkligen hände. Men räven satt bara lugnt och tittade på oss, endast ett par meter från vår terrass vid vår sommarstuga i skogen. Sedan skyndade hon iväg i skogen, men från det ögonblicket kom hon ofta till oss och hälsade på.

Vi började kalla henne Foxxy och varje gång hon kom,  hoppade vi högt av glädje över det ovanliga nära mötet med ett vilt djur. Foxxy brukade hitta på bus, ta saker och gömma dem. Plötsligt kunde en sko saknas och senare skulle vi hitta den gömd en bit från huset.En gång försvann en Morakniv från bordet på terassen. Vi hittade på roliga historier om hur Foxxy tog kommandot över skogen med sitt nya vapen.

Foxxy besökte även våra grannar då och då och vi berättade alla historier om henne. Foxxy fick till och med ett uppslag i lokaltidningen i Lerum då hon följt några bärplockare. Så kom dagen då hon aldrig återvände, men minnen har vi kvar. När vi startade Gråbogården så fick Foxxy pryda vår nya logotyp.